Jag är rädd för mig själv. Jag har tappat min förmåga att bli kär...
Jag tror att jag har fått någon slags känslomässig spärr som gör det omöjligt för mig att känna någonting överhuvudtaget. Ni kanske tycker att det här låter skönt men då kan jag informera er om att det är det inte. Jag vill kunna bli kär igen.

Jag vill vara nyförälskad och gå runt i en rosa dimma och enbart tänka på den personen hela tiden och alltid vilja vara tillsammans med honom. Jag vill ha någon som jag kan prata i telefon med om nätterna och småbråka om vems tur det är att lägga på luren först. Jag vill verkligen känna den där varma känslan inom mig som man enbart kan känna när man är nykär, men jag kan inte.