Trodde aldrig att våran vänskap skulle gå förlorad pga en kille. Trodde att den var starkare än så. Men tydligen hade jag fel. Jag förstår inte hur det blev såhär, det gör jag verkligen inte...

För mig är det helt ofattbart att du kan tro på hans lögner. Hur kan du tro att jag är den som ljuger när jag är den enda som talar sanning? Jag skulle inte vara någon bra vän om jag bara suttit och kollat på när han manipulerar dig. Om jag var i din situation skulle jag vilja att du väckte upp mig ur min drömvärld och fick mig att inse vem det var jag faktiskt levde tillsammans med. Men du vägrar att inse det och det gör mig ledsen.

Du sa att du aldrig skulle kunna välja mellan honom och mig för att vi båda betydde så mycket för dig men det är precis det du gör nu när du väljer att tro på det han säger istället för det jag säger. Jag har sett på när han sårar dig om och om igen och nu när han börjar ljuga om mig och dom jag älskar så är det fan droppen.

Jag kan tyvärr inte bara sitta och titta på längre. Jag är inte en sån människa. Jag känner mig tvungen att tala om för dig hur jag och många andra ser honom. Jag vill öppna dina ögon! Jag vet att du förtjänar så mycket bättre och jag hoppas att du också inser det en dag för jag älskar dig verkligen som att du vore en del av mig.

Minns du inte att det alltid varit du och jag mot världen?
Minns du inte hur vi alltid ställt upp för varandra i vått och torrt?
Minns du inte när vi suttit och gråtit tillsammans?
Minns du inte alla hemmakvällar vi haft tillsammans?
Och den där festen då jag inte kunde sluta ropa ditt namn...

Du betyder så mycket för mig och det är därför jag gör såhär. Jag kan inte se på när du blir så jävla grundlurad av killen du säger dig älska. Jag älskar dig och ber dig därför öppna dina ögon innan det är försent!