Gammal kärlek rostar aldrig. Det ordspråket stämmer så jävla väl. Om man verkligen har älskat någon så slutar man nog aldrig göra det. Man kanske kan sluta vara kär men man slutar aldrig att bry sig om den andra.

Nu är det inte många veckor kvar till studenten, och det känns så jäkla bra.
Jag ligger lite efter i skolarbetet men det får jag ta igen. Annars så finns ju alltid komvux. ;) De flesta kommer nog vakna upp dagen efter studenten och inte ha någon aning om vad de ska göra, men inte jag inte.

Jag vet precis vad jag ska göra. Väskan ska vara packad och klar redan på studentdagen och bara några få dagar senare så drar jag med mig min trogna följeslagare Therese Loberg ut ur landet. Vi har nämligen fått jobb på Scandinavian Party Crew.

Ingen trodde nog på allvar att vi skulle få det när vi sökte, men nu har de äntligen ringt och bekräftat att jobbet är vårat. Av flera hundra sökande så har de valt ut just oss! Jag är så lycklig. Vi åker i alla fall i början av juni och kommer hem i slutet av augusti så vi blir borta i nästan 3 månader.

Det känns som ganska lång tid men egentligen, vad har jag att komma hem till? Jag har ingen pojkvän, inget fast jobb, ingen skola...Sen kommer jag självklart att sakna mina vänner och min familj. Men hey det är ju faktiskt bara 3 månader, sen kommer vi hem igen!
Jag är i alla fall väldigt glad och förväntansfull inför det här jobbet och jag hoppas hoppas hoppas att vi får komma till en bra ort. Orterna som de står emellan är Ayia Napa, Magaluf, Alanya och Rhodos. Jag hoppas på Magaluf men jag blir glad för vad det än blir. Nu måste jag börja tjäna lite pengar så att jag har råd att resa, sedan måste jag träna och bli fit innan också men det löser sig alltid.
Jag har en känsla av att det här kommer bli den bästa sommaren i mitt liv!

Ps. Vi har fått studentmössorna nu, titta så fin min är,

Skärtorsdagen spenderade jag på Fellows. Det var modevisning och sedan partaj för hela slanten. Det var superkul ända fram tills klockan slog 1, då fick kvällen ett snabbt slut.

Jag föll ner för en lång trappa och landar självklart på mitt eget ben. Jag trodde att benet var brutet eftersom att jag inte kunde röra på det men efter en stund så visade det sig att det var en kraftig stukning. Jag kunde i alla fall inte dansa mer den kvällen så jag satte mig och tittade på min kära storasyster som dansade väldigt intimt tillsammans med en snygging från huddinge...

Efter lite snack med en kille från märsta tyckte jag att det var dags att halta hem. Mina trogna vänner Therese och Hanna följde givetvis med mig och såg till att jag hamnade på rätt nattbuss och tur var det för vem vet vart jag hade hamnat annars?

En stackars kille blev av med sin mobiltelefon i taxin och en stackars gubbe blev slagen blodig vid nattbussen men hur som helst var det en lyckad skärtorsdag ,trots min klantighet...
Tack tjejer för en oförglömlig kväll.

I hear the ticking of the clock I'm lying here, the room's pitch dark.

I wonder where you are tonight, No answer on the telephone.

Jag är rädd för mig själv. Jag har tappat min förmåga att bli kär...
Jag tror att jag har fått någon slags känslomässig spärr som gör det omöjligt för mig att känna någonting överhuvudtaget. Ni kanske tycker att det här låter skönt men då kan jag informera er om att det är det inte. Jag vill kunna bli kär igen.

Jag vill vara nyförälskad och gå runt i en rosa dimma och enbart tänka på den personen hela tiden och alltid vilja vara tillsammans med honom. Jag vill ha någon som jag kan prata i telefon med om nätterna och småbråka om vems tur det är att lägga på luren först. Jag vill verkligen känna den där varma känslan inom mig som man enbart kan känna när man är nykär, men jag kan inte.

Har varit hemma en hel lördagskväll. Den första hemmakvällen på väldigt väldigt länge. Jag trodde att det skulle vara skönt och att jag skulle må bra av det men jag får nästan ångest. Ångest över att ha missat någonting kul och ångest över att ha slösat bort en hel lördagskväll. Det enda som var bra med den här hemmakvällen var att jag fick spendera tid tillsammans med min absolut bästa vän Therese.

Vi tittade på melodifestivalen och sen var vi helt sjukt taggade på att gå ut men eftersom att vi bestämt oss för att vara hemma HELA kvällen så försökte vi hitta annat att göra. Vi ringde till K för att kanske bli lite underhållna av honom ett tag men han var tråkig som fan. Så vi åt och satt framför datorn och sedan funderade vi på att visa brösten för några fjortisar som stod nedanför balkongen, det var nog då vi insåg att vi var uttråkade.

Vi lyckades i alla fall hinna med en del "tjejgrejer" nu när vi äntligen hade lite tid över. Jag sminkade Therese så att hon såg ut som att hon skulle söka jobb på malmskillnadsgatan och så målade jag naglarna i en stark rosa färg. På tal om nagellack så läste jag någonstans att vårens färg på nagellack skulle vara grått och vitt. Låter väldigt trist om ni frågar mig.

Slutsatsen av denna hemmakväll är att det är väldigt onödigt att vara hemma en hel lördagskväll för att ladda batterierna. Det kan man lika gärna göra bland goda vänner ute i krogvimlet. Jag tycker att man ska leva så länge man kan och nu är vi unga och borde ta vara på den här tiden. Så nästa helg blir det party för hela slanten. Det kan ni hoppa upp och sätta er på!

Ta det lugnt...Nooooot! / Josefinast

Våran studentskiva är nu officiellt flyttad till den 5 maj på Fellows. Det kommer bli toppen tror jag. :)

Har försökt krydda vardagen med en massa alkohol i helgen. Jag har inte lyckats. Det enda jag har lyckats med är att skapa en massa problem för mig själv som jag nu måste spendera hela veckan med att reda ut. Jag är så trött på mig själv. Nästa helg ska bli en vit helg!